utan snarare ens vänners värdfamiljer.

 

Denna helg så hade jag och några vänner tänkt överaska vår kompis som fyllde år i veckan med en middag på Pizza Hut. Men, jag är den enda som får gå för mina värdföräldrar. Jag menar inte att prata dåligt om andra nu, men jag blir irriterad på vissa värdföräldrars syn på sin utbytesstudent. En av mina vänner blir behandlad som skit och sen ivägtvingad på en fest. Jag förstår att man måste va med på vissa familje-event, men varenda kan ju inte vara nödvändig? Sen så måste min andra kompis vara barnvakt åt sina värdsyskon...

Det känns på ett sätt så surt att jag inte har nått problem alls att dra ut å göra nått, men att jag är ensam om den friheten.

Denna upplevelse handlar inte om att ta hand om huset, barnen m.m., denna upplevelse handlar till en väldigt stor del om att få nya vänner. Varför, varför, varför...

 

Denna vecka har varit lång. I måndags så fick jag nån slags hemlängtan attack på morgonen och stannade då hemma från skolan för att försöka lugna ner mig och förstå varför jag var ledsen. Den dagen känns som veckor sen.

 

I onsdags så bakade och dekorerade cupcakes som vi sedan skulle sälja till en kund för pengar till cancer-forskning. Man skulle då fråga kunden vad den gillade för smaker, vilket tema denne ville ha m.m. Vår cake-craft lärare la fram en lista med lärare som skrivit upp sig som frivilliga cupcake-kunder. Jag valde dock att sälja dem till mina värdföräldrar, då tanken på att sälja en låda med fula amatör-cupcakes till en lärare kändes som den ultimata akademiska döden. Jag fick välja vilket tema jag ville och valde då Halloween/höst-tema (jag hade idé-torka, ok) och ni får se bilder senare.

 

Det är lite konstigt, för tydligen så kan de flesta i min årskurs mitt namn, och jag har ingen aning om vilka de är. I skolan är vi ca 1400 elever, om jag minns rätt, och de kommer ihåg just mig? Idag under Arts & Design så råkade läraren säga fel namn till mig (han sa min tyska utbytesstudentskompis namn) och jag trodde jag hört fel men då så tittade alla upp mot honom och en tjej jag knappt lagt märke till sa åt honom att jag var Greta. Det va konstigt på nått sätt... Sedan sa en av mina skottska kompisar, när jag först träffa henne och sa mitt namn, att hon visste vem jag va och att deras registration-teacher hade läst upp alla utbytesstudenternas namn för hela klassen...

 

Idag hade jag jeans på mig i skolan fast man inte får det (Bad ass). Men ingen lärare sa till mig sååaaatteeeeh... Vaknade också upp vid åtta (alarmet gick inte av okänd anledning) och det va en aning panikartat då skolbussen går kvart över. Var helt säker på att jag inte skulle hinna, men av nån anledning så fick jag för mig att jag ändå skulle hinna ta på mig linser och sminka mig och äta frukost. På något magiskt sätt så lyckades jag hinna med bussen! Hör å häpna! (Wow vilket uttryck).

 

Nu ska jag titta på ''The Vow'' för den är mycket fin och bra och för mig tillbaka till denna sommar då jag först såg den på Gotlandsfärjan i solnedgången i fören.

 

 

 

 

 

Från 1:13:35 och en bit fram så spelas en otroligt vacker låt (som jag inte kan hitta någonstans) ni borde lyssna på den! 

 

 

Xx //Greta